Tårar
Kollar på Vampire Diaries. Blir alltid så tom när jag kollar på romantiska serier, där kärleken är så himla stark, vacker, hemsk och sorglig. Det är vid såna här tillfällen som jag verkligen förstår hur mycket jag uppskattar min trygga familj, mina fina vänner och min underbara pojkvän. Jag vill bara visa hur mycket jag älskar dem och hur jag aldrig skulle klara mig utan dem.
Jag har aldrig förlorat någon genom död, inte ens förlorat en kärlek. Bara förlorat en vän, en gång. Och det var eller snarare är det allra värsta jag någonsin gått igenom, sorgen, ilskan, saknaden och ensamheten. Men det var inte stormigt eller dramatiskt som det är i filmer. Jag kan inte förstå hur det är att verkligen förlora någon på riktigt. Att se den ligga orörlig och tyst, att veta att man aldrig kommer se den igen. Ryser av bara tanken. Ibland vill jag bara skrika och gråta, verkligen känna den där typen av sorg. Samtidigt som jag är så väldans rädd, rädd för döden, rädd för framtiden. Är ni rädda dör döden? Har ni förlorat någon? Jag kan inte tänka mig ett liv utan de människor som fyller den nu, utan dem är jag ingenting.
