Dilemma..
Har försökt fysa lite här hemma nu.. Känner väl inte riktigt om det är någon egentligen mening med det, men det känns ju rätt bra efter. Mest för att man ens orkat försöka. Var med Lydia idag i stan och då diskuterade vi kroppsstorlekar, komplex osv. och jag försöker ändå komma fram till att jag måste inse att det här är den kroppen jag har och försöka vara nöjd. Men det jag undrar är om det i själva verket är en tillflykt från sanningen om att jag nog är för lat och har för lite motivation gör att verkligen ta hand om det? Känner ni igen er? Brukar ni också halvt intala er själva något för att slippa den verkliga sanningen?