Att vara lycklig. En underbar känsla. Just nu känner jag mig så lyckligt lottad, jag har underbara vänner, underbar pojkvän, bra i skolan, bra hemma. Jag skulle önska att alla kunde känna och må såhär. Jag har allt jag kan önska just nu, så härligt. Lycka är något vissa söker hela livet och jag har hittat det vid 18 års ålder. Nu vill jag bara blicka framåt och leva.
Då har jag och Josefin andats mode en hel eftermiddag. Helt underbart. Visningen var bara så cool, och alla människor. INSPIRERANDE! Fick med mig en klänning hem också, alltid trevligt. Dock skrämmer modemänniskor mig lite, de känns så dömande osv. Man har så stor press på sig och de kan (med all rätt) total döma ens outfit och total rata den. Sen är väldigt många sååååå smala, man känner ju sig som en liten klump. Men ändå riktigt kul och som sagt inspirerande, man får väl boosta sig själv och tänka att man är minst lika bra som dem!!
Imorgon kommer jag och min vän Josefin att befinna oss i MBFW anda. Visning för Lagom står på schemat och det ska verkligen bli super! När jag tänker mode, tänker jag trender. Vad jag skulle kalla "höstens trend" har dock inget med mode att göra utan jag tycker att leva sunt är den största trenden just nu. Många månar om sina kroppar och hälsa och det känns som att det blivit en riktig trend. Man ska motionera, äta nyttigt, tänka på vikten osv.
Jag har såklart också hakat på, men egentligen är det ju rätt hemskt. Att alla ska uppnå snygga, smala kroppar. Speciellt efter hur dagens ideal är! Många av mina kompisar känner någon eller några som har ätstörningar. Hemskt är det enda jag säger! Men att leva sunt är ju egentligen bara bra för kroppen.
Diskuterade med mamma om barn och sånt. Jag känner ändå att jag vill ha barn relativt tidigt i livet, jag vill inte bli en gammal mamma. Sen vet jag många kompisar som vill "leva livet" innan osv. Skulle du vilja ha barn tidigt eller sent och varför? Det är såklart jag också vill leva lite innan, men det känns ändå som att jag prioriterar en familj rätt högt. Dock är jag 18 nu och det är ju inte allt för lång tid kvar innan man måste bli vuxen på riktigt.. Tiden bara rusar förbi en.
Godmorgon. Kollade igenom instagram och läste att Cissi Wallin fått en kommentar där någon tjej kommenterar längden på vårt hår. Hur vi har en bild av att det inte är så kvinnligt att ha kort hår, medan det är manligt att ha långt. Jag har dock själv hört att killar säger att antingen ska det vara långt eller kort, inget annat. Men vad definierar då långt eller kort hår? Jag tycker att mitt hår är rätt kort, medan det finns dem som har betydligt kortare. Ibland undrar jag verkligen hur de olika könen kan vara då sammansvetsade ibland, samtidigt som de kan vara fiender. Här är bild på mig och mitt hår.
Två timmar senare efter ett besök på Fotöljen med lite morotskaka i magen tog vi en skön promenad hem till mig. Vårt stora diskussions ämne blev killar, kanske inte så konstigt. Killar, män, pojkar. De har så stor inverkan på oss tjejer, varför? Är det ett pågående maktspel? Är vi beroende av varandra, av närhet och kärlek? Vi ska ju inte behöva vara beroende av en man i huset. Ändå känns det som att det viktigaste i livet är att hitta någon att leva med?